One up on Wall Street av Peter Lynch

En av de mest kända och lästa investeringsböckerna, skriven av mannen som fått ett eget verb uppkallat efter sig.
2020-09-29

En av de mest kända och lästa investeringsböckerna, skriven av mannen som fått ett eget verb uppkallat efter sig. Att ränna omkring i butiker och känna på produkter för att bilda sig en uppfattning om bolaget och aktien, är precis vad Peter Lynch ägnat mycket åt sin tid åt. Peter Lynch ansvarade länge över Fidelitys Magellan Fund och har under sin tid gjort en fantastisk avkastning. 

Ändå upplevs hans strategi bitvis som platt och tafatt, och lämnar läsaren oförstående till varför han diversifierar i 1400 aktier eller rider nedgångar hänsynslöst. 

Boken på Adlibris

Peter Lynch har ett uppenbart sinne för att välja rätt aktier, och delger läsaren delar av sin strategi. Han kategoriserar sina innehav mellan olika grupperingar, som stora bolag, cykliska bolag, turnaround-case och snabbt växande bolag. 

Låga P/E-tal eller bra historier får honom att intressera sig för aktier, därefter gör han en gedigen undersökning och köper alltsomoftast in sig i bolaget. 

Värdeinvesterare

Peter Lynch är en klassisk värdeinvesterare, och tycks helt lämna teknisk analys därhän. Han fokuserar på inköpslägen och timing i form av att “köpa dippen” och säljer bolag som är “övervärderade”. Detta medför såklart att Peter Lynch ridit nedgångar långt och sålt ut sig alldeles för tidigt. Michael Covel spyr galla över det beteendet. 

Generella sanningar

Peter Lynch drar sig också med generella sanningar som att man ska behålla en aktie som gått ned, givet att fundamentan fortsatt är stark, alternativt till och med köpa mer. Enligt många av de bästa investerarna i världen är detta en dödsdömd strategi. Blir man kontinuerligt utbailad av FED, utan att knappt ens förstå varför bolag går ned, är det inte konstigt att man lyckas med sina investeringar. 

En av de punkter som Peter Lynch tar upp som viktig för aktier med stor potential är att de ska ha nästan inget institutionellt ägande. Detta går emot många vinnande strategier, som t.ex. Jesse Stines, Mark Minervinis eller William O’neills

Fördelar som privatinvesterare

Peter Lynch hävdar att du som privatinvesterare har stora fördelar jämfört med de institutionella köparna. Bland annat kan du hitta aktierna före dem, och bidra med ditt eget kunnande i området. Han föreslår att du ska leta aktier inom områden som du kan, och titta mer efter bolag som är bra för att sedan se om de är noterade. Äter du en god hamburgare ska du eftersöka vilket bolag som levererar köttet, för att sedan köpa aktier där. 

Alternativet är att screena med verktyg som t.ex. Börsdata och Tradingview, efter bolag som faktiskt gör tillväxt. Då får du snabbt en lista på bolag, oavsett om de leverera kött eller AI-transkribering, så ser du svart på vitt att de växer.

Många har tjänat stora summor pengar på att strukturera sitt aktiehandlande på det viset, och många har förlorat desto mer genom att hålla fast i förlorande aktier. 

Peter Lynch är omtyckt av många, av vissa nästan dyrkad. I relation till mycket annan litteratur om trading och värdering av bolag hamnar Lynchs bok längst ned i högen. 

För mycket känsla

Problemet med Peter Lynch är att han upplevs gå för mycket på känsla. Även om detta i sig inte är sant utgår vi ifrån hur boken mottas av läsaren. Därför ratar vi läsningen, och hänvisar till annan litteratur som ger tydligare riktlinjer kring timing för inköp- och sälj, exakt vad man ska leta efter och historisk data att verifiera strategin med. 

Allt detta för att underlätta inlärningsprocessen och möjliggöra att så snabbt som möjligt kunna leverera stabil avkastning, oavsett marknadscykel. 

mer om ämnet