Ecoptimist har fått förmånen att träffa och intervjua Jonas Olavi, allokeringschef och globalfondsförvaltare för Alpcot AB samt styrelseproffs, som även är verksam med den populära podcasten Börssnack.

Under samtalet fick vi möjligheten att diskutera hans tradingstrategi, men även vad han under hektiska perioder gör för att hitta en nödvändig distans till marknaden.

Vi passade även på att fråga kring generella insikter från covid-krisen. Avslutningsvis fick vi också ta del av Jonas tankar om ett bolag som enligt honom kan vara extra värt att hålla koll på framåt.

Du har en lång erfarenhet inom finansiella marknader och har jobbat både som förvaltare och investeringsrådgivare. Hur har din tradingstrategi utvecklats under din karriär? 

Tidigt i min karriär jobbade jag på Delphi Capital, som då var en föregångare vad gäller att kombinera teknisk och fundamental analys. Jag skulle säga att tankesättet därifrån har följt med mig hela vägen till idag, men min strategi har under tiden styrts mycket av vilka mandat jag haft att förhålla mig till.

Jag har till exempel förvaltat allt från rena aktieportföljer som bara handlar i svenska bolag, nischfonder som har ett smalare placeringsunivers till globala fonder som kan handla i flera olika tillgångsslag. Nu förvaltar jag till exempel en globalfond med ett fritt mandat, men där jag fokuserar på momentum som bärande strategi i förvaltningen. Strategin måste alltid ta hänsyn till den typen av premisser.

På ett generellt plan skulle jag dock säga att det är enklare att utforma en strategi när fonden är något mindre. Till exempel kan det vara svårt att komma in i mindre bolag om man hanterar mycket kapital, vilket ställer till det oavsett hur intressanta bolagen är. Just nu tittar jag på ett bolag men det skulle ta mig dagar att komma in, och då skulle ändå positionen bli liten relativt till portföljen.

Tidigare i min karriär jobbade jag som chefsaktiestrateg hos Nordea. Då hade jag ett mandat att hantera bankens aktierådgivning och strategi, vilket skapade flera utmaningar. Exempelvis kunde aktierna inte vara för små, eftersom många kunder handlade på råden. Det skulle vara ett råd som var enkelt att förstå med tydliga triggers, snarare än att hemfalla åt bara teknisk analys och momentum.

I breda lag köper jag dock gärna bolag som tjänar pengar, med bra affärsmodeller som är lätta att ta till sig, men utan att bolagen i sig är för dyra värderingsmässigt.

Men i sin helhet har min strategi evolverat utifrån de mandat jag haft att jobba med.

Min grundfilosofi, som jag fick med mig från min tid på Delphi, har dock inte förändrats. Två parametrar som var centrala redan då var ökad vinst och överträffade vinstförväntningar. Detta har generellt premierats av marknaden. Här sattes grunden till vår modell, från vilken vi byggde upp stora excelmodeller och använde som kartor i vårt beslutsfattande.

Detta tankesätt har präglat mig framåt och lett till en jakt efter systematik. Sedan dess har jag dock optimerat strategin och automatiserat den i min Bloomberg-terminal. Med samma faktorer har jag skapat en rankingmodell för att få fram en lista på de mest intressanta bolagen utifrån min momentumpräglade strategi.

I modellen bevakar jag bland annat vinst- och försäljningshistorik, analytikers prognoser för 2 år, samt bevakar i realtid hur och om de lyckas slå marknadens förväntningar på rapportdagen. Om de motsvarar förväntningarna får de stanna kvar i portföljen, om de underpresterar åker de ut.

Dagen efter rapporten skall analytikerkåren dela ut sina domar, estimat ska höjas eller sänkas, både vad gäller estimat och riktkurs. Allt detta samlas in och poängsätts automatiskt i min modell.

Därutöver väger jag in relativ prisstyrka, i relation till den börs som en aktie handlas på, mätt från en vecka och upp till sex månader. Det är dock viktigt att poängtera att relativ styrka på 6 månader ofta innebär att aktien gått bättre än marknaden länge, vilket gör att många redan känner till caset. Jag fokuserar därför mer på relativ styrka under ett kortare tidsspann, såsom 5 dagar. Det är så jag hittar bolag lite snabbare.

I sin helhet lägger jag dock mer vikt i min modell vid just relativ styrka, och än mer på kortare sikt. Eftersom jag bevakar hela världen måste jag hitta bolag som sticker ut, bolag som av någon anledning accelererar i sin fundamentala och tekniska utveckling.

Sedan håller jag mig primärt till bolagen som placerar sig högst upp i modellen, där bolag som uppvisar både fundamental och teknisk styrka finns, vilket ger mig det bästa från två världar.

Det är dock värt att tillägga att modellen kan ha sina brister. En av de viktigaste svagheterna är att strategin inte hinner med när det slår om fort. När allt går ned kraftigt, som under covidkrisen, så underträffar plötsligt många bolag förväntningarna, som ju inte hunnit anpassas till nya förutsättningar, och vice versa när det väl vänder så överträffar plötsligt majoriteten av bolag för lågt ställda förväntningar.

I ett sådant extremfall får man väga in andra faktorer som erfarenhet, kanske gå mer på det tekniska än på fundamenta, men också hålla risken låg genom små insatser.

Vilka variabler väger tyngst för dig i din fundamentala analys?

Jag använder mig ofta av PEG-talet (P/E/Growth), vilket jag tycker är en viktig pusselbit. Ingen variabel kan ensamt hjälpa en att fatta ett beslut, men ett lågt PEG-tal ger mig ro. Det innebär att jag åtminstone får mycket tillväxt för värderingen.

Idag kan det dock till exempel vara svårt att hitta amerikanska bolag som värderas till låga PEG-tal. I ett sådant läge väger jag istället in hur analytikernas framtidsestimat ser ut, för att på så sätt värdera vinsten i relation till en förväntad tillväxt. Jämförelsebasen kan helt enkelt vara högre i vissa fall.

Utöver modellen lägger jag mitt fokus på hur aktierna uppträder tekniskt, med blicken fäst på olika stödnivåer. Det kan handla om volymstöd eller trendstöd eller viktiga pivotpunkter. Dessa tenderar att fungera bra för att hitta ett bra ingångsläge. Därutöver vill jag bilda mig en uppfattning kring om det finns en trigger i närtid för bolaget som sådant. Väntas en viktig order, något erkännande eller ett genombrott?

Vad har du för måttstock för att bedöma om en aktie är överköpt – exempelvis RSI eller en viss procent ovanför ett glidande medelvärden?

Jag applicerar en kombination, då de flesta indikatorer egentligen säger samma sak. Men en viss nivå ovanför 200-dagars glidande medelvärde indikerar ju såklart att risken är förhöjd.

Det är ingenting jag använder för timing men det ger en fingervisning om hur mycket utrymme som finns kvar på uppsidan, innan en naturlig paus äger rum. Det ska även tilläggas att det ofta är tunn volym efter kursrusningar, vilket i sig gör det svårare att komma in i aktien.

I din modell poängsätter du hur bolag presterar i relation till exempelvis analytikerestimat. Kan för många positiva estimat eller värderingar minska ditt intresse för en aktie? 

Absolut! Är för många redan på bollen finns det inga kvar som kan slå om och börja prata positivt om aktien.

Analytiker har ofta en god förståelse för de bolag de bevakar, en insyn i hur de fungerar. Däremot har de kanske en sämre förståelse för hur marknaden hanterar informationen som de presenterar.

Jag brukar se det som att analytiker masserar aktiekurser, vilket man kan använda till sin fördel. När aktien närmar sig det lägsta eller högsta riktkursestimatet brukar tonläget förändras bland analytikerna.

Vad man letar efter är ju när analytikerna ska slå om och bli pessimistiska eller optimistiska till aktien. Är det för många som är positiva kommer förr eller senare några börja baissa, utmaningen blir att bedöma när det sker.

Dock lägger jag inte någon nämnvärd vikt vid riktkurserna i sig, utan det blir mer att förhålla sig till hur marknaden reagerar kring dem.

Om vi går vidare från den renodlade strategin och tittar på trading ur ett mentalt perspektiv. Hur har du hanterat svackor på ett psykologiskt plan? 

Jag tror på en ödmjukhet gentemot marknaden och går därför sällan hem och jublar efter en bra dag på börsen. På samma sätt försöker jag förhålla mig relativt neutral till motgångar också. Jag tror det är viktigt att inte lägga för mycket emotionell vikt vid rörelserna överlag.

Jag tycker också det är en trygghet att ha ett system att luta sig mot vid tuffare perioder. Målsättningen är att urskilja de bästa aktierna, egentligen oavsett tidsperspektiv, och då blir modellen en tydlig karta att förhålla sig till.

Men jag skulle också säga att mycket handlar om att vara trygg i sig själv, för att kunna koppla bort marknaden. Själv försöker jag hålla igång och aktivera hjärnan genom annat utanför börsen. Att till exempel jogga på lunchen och komma ifrån skärmen en stund har hjälpt mig mycket, oavsett marknadsklimat. Golf på helgen, eller kite surfing, är också något som blir både stimulerande och på sätt och vis avkopplande.

Jag började på Alpcot Equities i december med en uttalad målsättning om att skala om portföljen från värde till momentum. Det innebar att jag behövde sälja ut mycket som var lågt värderat för att köpa aktier på då höga nivåer, vilket gjorde att jag ofrånkomligen vid en inledande period hamnade lite fel i gungan. Det är som en naturlag på marknaden. Men det handlar om att få fason på portföljen, lita på sin modell och låta tiden visa vägen.

Lutar jag mig mot en långsiktig trend eller mer konkret, en momentumstrategi med bevisad edge, kan jag bortse från kortsiktiga svängningar. Då behöver jag inte fokusera på hur vissa aktier presterar på veckobasis utan kan vara trygg i att strategin levererar över tid.

Tittar man sedan på en normal arbetsdag, för att illustrera hur det kan vara att förvalta en global portfölj, så kan det ju bli rätt så långa timmar. Ibland tittar folk in under förmiddagen och frågar hur portföljen går, då svarar jag bara att halva portföljen går skapligt men ber dem komma tillbaka när USA öppnat för ett ordentligt svar. Min arbetsdag börjar när svenska börsen öppnar och slutar när amerikanska stänger. Det arbetssättet kräver också en viss nedvarvning eller en förmåga att kunna stänga av.

Covid-krisen var ett läge där mycket slog om snabbt – vad tar du med dig för tradingrelaterade insikter från den korta men händelserika perioden?

Min främsta insikt, som jag haft med mig i princip sedan Asien- och Rysslandskrisen under 90-talet som skedde tidigt i min karriär, är att världen faktiskt inte går under.

Sedan bär jag med mig en erfarenhet och insikt om att man inte kan förstå exakt allting, utan ibland bara behöver ta ett steg tillbaka och iaktta. Min första känsla kring covid var att det inte var bra, inte alls. Därför sålde jag till exempel mitt egna innehav i kinesiska fonder och beslöt mig för att inte kliva tillbaka in igen förrän kinesiska staten uttryckte att de skulle öppna kranarna. Detta skedde redan dryga veckan efter och jag kunde åter ta en kortsiktig position i kinesiska aktier.

Jag var ju med under IT kraschen, det var samma syndrom där – marknaden bara släppte. När det blir panik ser man det på olika indikatorer, och då letar man istället efter en botten. I vår rapportering i podden Börssnack var vi ganska snabba på att säga “enough is enough”, och det tycker jag var rätt både tajmingmässigt och emotionellt.

När folk får panik blir de vårdslösa med sina pengar och agerar på ren instinkt – och det försöker jag verkligen jobba emot. Jag har förstås samma instinkter men det handlar också om att stanna upp och fundera kring vad som händer, samtidigt som jag har ett förtroende från mina andelsägare i fonden att hantera det på ett professionellt sätt.

När marknaden bara släpper finns det plötsligt inga köpare och då gör man som säljare en dålig affär. Då kan det finnas ett läge där en aktie behöver lite mer svängrum under den värsta paniken, och man kanske inte tar den där stoppen som ändå blir svår att exekvera på.

Sen blir det istället att man letar efter intressanta lägen. Kan man få ett bra bolag 40% billigare, ett av de vinstrikaste bolagen som tidigare varit ett av det trendrikaste, med möjlighet att återigen bli positivt trendande, då försöker man såklart leta efter en botten. De som var med och köpte under covid-kraschen har ju haft en fantastisk utväxling.

För att summera så kanske jag kan säga att insikten är att livet går vidare, kriser kommer och går och när de väl inträffar har man som investerare de absoluta bästa möjligheterna hur krasst det än kan verka. På börsen tjänar man sällan på att panikera.

Avslutningsvis vore det intressant om du själv ville bidra med en framtidsspaning. Om du var tvungen att avvika från strategi och låsa en större del av portföljen i ett enskilt bolag, för att sedan hålla aktien i minst fem år, vilket bolag hade det då varit? 

Letar jag efter låg risk skulle jag välja Investor. Jag har högt förtroende för bolagsledningen och ägarna och skulle gärna låta en större del av min portfölj bestå av Investor under den tidsperioden.

Skulle vi istället titta på något med lite högre risk skulle jag säga Sinch. Där räknar jag med högre volatilitet, men det skulle jag kunna leva med. Jag behöver inte titta på kursen varje dag utan kan luta mig mot att de är unika med sin strategi på en marknad som växer kraftigt.

Med sin affärsmodell skapar de så mycket nytta för sina kunder. Kan bolag ta bättre hand om sina egna kunder med Sinchs programvara blir det ett värde för alla.

Samtidigt har bolaget kvalificerade och långsiktiga ägare, vilket ger dem en bra tillgång till nytt kapital i ett läge där det dyker upp spännande förvärv.

Jag tror de kommer kunna fortsätta ta bra marknadsandelar under den tidsperioden.