Är inflationen tillfällig? Gästartikel av Fredrik N G Andersson

Gästartikeln av Fredrik NG Andersson diskuterar stigande inflation som ett resultat av kraftigt ökad penningmängd, och huruvida inflationen bör tolkas som antingen bestående eller övergående framåt.
2021-08-23

Är inflationen tillfällig?

Vad händer med räntorna framöver? Detta är en viktig fråga, inte minst för tillgångsmarknaderna. Senare års kraftiga börsuppgång kan snabbt slå över i bakslag om räntorna stiger. Huruvida det blir en ränteuppgång beror till stor del på centralbankerna. Vilket i sin tur beror på inflationsutvecklingen. Kraftigt stigande konsumentpriser kan tvinga fram en mer återhållsam penningpolitik. De goda börsåren är då troligen över för den här gången.

Efter den globala finanskrisen 2007/09 har inflationen i konsumentpriser varit låg. Många gånger under centralbankernas siffersatta mål. Det har möjliggjort en historiskt expansiv penningpolitik vilket resulterat i stigande tillgångspriser. Under pandemin har något hänt. Nu stiger åter konsumentpriserna i snabb takt. Inte minst i USA där inflationen i juli uppgick till 5,4 procent mätt med konsumentprisindex. I Europa har inflationen ännu inte nått dessa nivåer, men trenden pekar uppåt. Kommer denna inflationsuppgång leda till högre räntor? Det beror på om inflationen är en tillfällig pandemieffekt eller om den är bestående. Är inflationen tillfällig finns det ingen anledning för centralbankerna att strama åt penningpolitiken.

En djupdykning i de amerikanska inflationssiffrorna visar att inflationen i huvudsak består av högre energipriser samt en kraftig prisuppgång på begagnade bilar. I övrigt är priserna relativt stabila. Att energi- och bilpriserna kan ses som en kortsiktig pandemieffekt. Bägge föll kraftigt förra året och nu sker en återhämtning. Inflationen kan därmed förväntas falla tillbaka till mer normala nivåer inom kort. Att inflationen först faller under en kris för att sedan stiga när ekonomin återhämtar sig är inte ovanligt. Inflationen betedde sig på samma sätt under den globala finanskrisen 2007–09. Det talar för att dagens relativt höga konsumentinflation är temporär och Federal Reserve behöver inte svara med höjda räntor.

I Sverige är inflationen fortsatt låg, men de svenska vice riksbankscheferna Per Jansson och Martin Flodén har öppnat för att även den svenska inflationen kan överskrida målet inom kort. De har även aviserat att inflationsuppgången, om den kommer, i sig självt inte kommer leda till en åtstramning av penningpolitiken. Först när det underliggande inflationstrycket stiger, det vill säga när de kortsiktiga pandemieffekterna räknats bort, kan det bli tal om en räntehöjning. För att avgöra om det underliggande inflationstrycket är på väg uppåt står inflationsförväntningarna i fokus. Enligt gängse nykeynesianska teorier kan en bestående uppgång i konsumentinflationen enbart inträffa när inflationsförväntningarna stiger. Så länge dessa är låga och förankrade kring inflationsmålet kan centralbankerna lugnt fortsätta sin expansiva penningpolitik enligt denna teori.

Det som talar emot att konsumentinflationen enbart är temporär är den kraftiga expansion av penningmängden som skett under pandemin. Här skiljer sig pandemin från den globala finanskrisen. Under finanskrisen var den expansiva penningpolitiken nödvändig för att motverka krisen i banksektorn. De åtgärder som centralbankerna då vidtog ökade storleken på deras balansräkning utan att det gav något större avtryck i penningmängden. Centralbankernas åtgärder utgjorde i huvudsak en kompensation för affärsbankernas återhållsamhet. Den genomsnittliga tillväxttakten i penningmängden uppgick till knappt 7 procent under åren 2007–09 vilket knappast är spektakulärt. Pandemin är annorlunda. Denna kris är ytterst en hälsokris och inte en finanskris. Centralbankernas agerande under pandemin har lett till en kraftig uppgång i penningmängden. I USA uppgår tillväxten i mängden pengar till 30 procent vilket är den högsta uppmätta ökningen någonsin i USA. I Sverige och euroområdet är uppgången något mindre, men fortfarande markant, mellan 10 och 20 procent. Mer pengar i omlopp ökar köpkraften och därmed efterfrågan. Högre efterfrågan i sin tur leder till högre inflation och krav på högre löner vilket ytterligare spär på konsumentinflationen. Vidare har regeringar runt om i världen lovat att spendera stora summor för att stimulera ekonomin under återhämtningen vilket ytterligare höjer efterfrågan och inflationen. Detta talar för att inflationen kan bli bestående.

Det finns alltså goda argument både för att inflationen är övergående och att den kommer bli bestående. Vilket av två utfall är då det mest troliga? Svaret på den frågan är att ingen vet. Mycket av den konsumentinflation som uppstått så här långt har troligen varit en tillfällig pandemieffekt och inflationsförväntningarna är fortsatt låga. Sett från ett nykeynesianskt perspektiv finns det än så länge lite som talar för stigande inflation. Från ett monetaristiskt perspektiv finns det däremot orosmoln. Mängden pengar har ökat och så länge företag och hushåll inte nöjer sig med att hålla pengarna på banken utan planerar att använda dem vid något tillfälle finns det all anledning till att frukta en framtida bestående inflationsvåg.

Nationalekonomi är en samhällsvetenskap och kan därför inte ge precisa svar i många frågor. Den kan enbart peka på tendenser och dra lärdomar från historien. De kanske två viktigaste insikterna under senare år är Mervyn Kings ”radikal osäkerhet” och Kenneth Rogoff och Carmen Reinhart ”annorlunda nu mentalitet”. I två inflytelserika böcker visar King att det inte går att förutspå framtiden. Osäkerheten är för stor. Vi skall därför inte förlita oss på osäkra prognoser utan i stället se till att ha tillräckligt med handlingsutrymme för att kunna hantera oförutsägbara situationer. Rogoff och Reinhart visar att människan är bra på att bortförklara situationer som vi borde ha kunnat se var ohållbar, med argumentet att det är ”annorlunda nu”. Vi kan idag inte avgöra hur inflationen kommer utvecklas framöver, vad som händer med räntorna eller tillgångspriserna. Vi bör dock vara öppna för att den period vi haft bakom oss med kraftigt stigande tillgångspriser inflaterade av centralbankernas sedelpressar kan ligga bakom oss. Den kraftiga uppgången i penningmängden har historiskt varit korrelerad med stigande konsumentpriser även om det kan ta något år. Att det skulle vara annorlunda nu är en möjlighet, men ingen garanti. Att centralbankerna skulle kunna bromsa i tid efter den exceptionellt expansiva penningpolitiken är inte omöjligt, men det kan bli svårt. Som med så mycket annat får vi se tiden an och låta framtiden ge oss svaren.

Fredrik N G Andersson

Docent i nationalekonomi vid Ekonomihögskolan vid Lunds universitet

Fotograf: Johan Persson