Ecoptimist har träffat och fått nöjet att genomföra en intervju med Christer Fuglesang, astronaut och professor i rymdfart på KTH, samt delägare i högaktuella Pythom Space.

I anslutning till intervjun med Christer fick vi också det stora nöjet att träffa Ted Elvhage, Managing Partner för Edge Venture Capital och grundare av Space Cowboys, genom vilket Ted också investerat i Pythom Space.

Vill ni ge en kortfattad bild av utvecklingen för rymdbranschen sedan Sputnik 1957?

”Det är inte helt enkelt att ge en kortfattad bild, men låt mig försöka.” Svarar Christer. ”Det var framförallt nationella förmågor till en början, Sovjet och USA, därefter kom fler in i matchen. Europa kände nog att de behövde vara med på något sätt, men inga enskilda länder hade råd att göra det USA gjorde på egen hand. Därför bildades ESA; European Space Agency. Men den nationella finansieringen banade väg för forskningssatelliter och tekniken användes sedan av privata aktörer. Fokus var framförallt på ett nationellt plan, till omkring tio år sedan, när privata aktörer klev in ordentligt på spelplanen.”

“Innan det bestod den kommersiella marknaden främst av kommunikationssatelliter vilka finansierats av tyngre tv-bolag. Nu har det styrts om en del på grund av miniatyrisering, teknisk utveckling och entreprenörer som Elon Musk. Detta har lett till att det blivit enklare att bygga satelliter och raketer. Det finns även en helt annan marknad, av en annan magnitud, där man utnyttjar rådata från rymden och tillgängliggör den för myndigheter eller företag. Därför skulle jag säga att vi är i början av en explosion.”

Om vi blickar mer distinkt mot den framtiden – och gärna explosionen – hur mycket växer branschen just nu och vad ser ni som fokusområde de kommande 3-5 åren?

“Just nu växer branschen väldigt mycket! De närmaste tre till fem åren kommer mycket att handla om launchers, eller raketbärare. Alltså om själva processen av att skicka upp raketer, men även satelliter. Det är där efterfrågan är riktigt tung.”

“En stor händelse som pågår just nu är att SpaceX håller på att bygga tusentals små satelliter för att bilda ett globalt nätverk i rymden som ska kunna kommunicera internt. Men det är just efterfrågan på att kunna få upp fler raketer och satelliter i rymden som är så stor.”

“Jag tror att det kan vara bra att förstå att vi tidigare har haft de klassiska satelliterna som rör sig på en bana om ca 36 000 km från jorden vilket motsvarar 1/10 av avståndet från jorden till månen. Fördelen med det är att alla har pekat mot samma håll, men signalen tar lång tid. Med teknikutvecklingen av de nya satelliterna hamnar de istället till ett avstånd omkring 1000 km från jorden, alltså väldigt mycket närmare. Signalen rör sig snabbare och dessutom blir det bättre bandbredd, men det är också en större teknisk utmaning.”

“Det ger dock andra möjligheter, i och med hastigheten och satelliternas snabbare omloppsbana . Vi har till exempel företag som ICEYE, som ger löpande uppdateringar till fartyg kring hur isen rör sig, vilket gör att de enklare och mer friktionsfritt kan navigera. Eller miljömässiga förbättringar, där vi tidigt kan upptäcka katastrofer. Under Katarina var det till exempel en Afrikansk satellit som ordnade bilder, för allt annat var utslaget. Satelliterna som var 36,000km bort hade inte hunnit flytta på sig. Kontentan blir i breda drag att det går så mycket snabbare nu, och att det är billigare och enklare att skjuta upp satelliterna.”

“Detta påminner lite om digitaliseringen på 90-talet.” Säger Ted. ”Då behövde man bygga sina egna servrar och en hemsida kunde kosta flera miljoner kronor. Idag ser landskapet helt annorlunda ut, servrar finns online via till exempel Amazon, och du kan skapa en enklare app för ca 1000 kr. På samma sätt kan många fler aktörer vara med och spela inom satelliter och raketer nu, förut var det framförallt stater. Detta kommer få marknaden att explodera. Idag är marknadens storlek 400 miljarder USD, 2030 så kommer det vara 10 biljoner USD. Men allt är inte Star Wars och raketer”

Hur ser ni att 5G/6G, med en konstant växande efterfrågan på mer data, kommer spela in här?

“Än finns inget system som kan ge signaler från mobiltelefon direkt till satellit” svarar Christer ”men det är mer en tidsfråga innan någon ordnar en smart lösning här. Och den som gör genombrottet kommer att spränga marknaden, då kan man glömma marknäten. Plötsligt kan man ringa överallt då. Men det är väl fortfarande 10 år bort skulle jag säga.”

“Och det finns såklart flera andra områden som är högintressanta, och som kommer ta stor del av den tekniska utvecklingen som möjliggörs med ett förbättrat nätverk. Det kommer spela en stor roll framåt.” Fyller Ted i.

Det talas en del kring mineralutvinning – och kring den enorma rikedom som finns att göra i utvinning av mineraler i rymden. Vilken tidshorisont tittar vi på här?

“Det rör sig om ytterligare 10 år skulle jag säga.” Svarar Christer” Men det är en bra story! Vi kommer att komma hit men inte än. Jordens resurser är begränsade, men kan vi använda hela solsystemet så är många problem lösta. Detta beror dock på när Musk får sin raket att fungera, och känner vi honom rätt så lyckas han tillslut.”

“Idag har kostnaden för att skicka upp 1kg i rymden gått ned mycket tack vare Elon Musk, men det nya projektet kommer att få ned kostnaderna 2 storleksordningar till.”

“Att det blir så mycket billigare öppnar enorma möjligheter, inte bara för honom och SpaceX utan för alla inblandade.” fyller Ted i.

Vilka andra aktörer är delaktiga i den tillväxt ni beskriver?

“Längst fram har vi SpaceX” Svarar Christer ”men det finns massa andra aktörer också. Det finns ju olika typer av satelliter, under 500 kg i vikt. Tittar vi på mindre farkoster har vi till exempel Rocketlab men även Astra. Men totalt sett finns det kanske 12-15 företag som är rimligt kända. Här senast såg vi Virgin Orbit, med Virgin Galactic, även om de inte kan skicka upp satelliter. Vissa av bolagen är noterade, andra inte.”

“Men Musk gör ett fantastiskt arbete, och det finns ett enormt värde med att vara transparent med priserna, som han är, alltså att vara tydlig med vilka kostnader det rör sig om.”

“Entreprenörskap är nog nyckeln till många av framstegen vi ser nu. Att bygga en raket är inte så svårt egentligen, men att göra det på ett smart och billigt sätt är svårt. Här kan man säga att det handlar mer om mentala barriärer än rent tekniska. Att skicka raketer upp i rymden handlar inte bara om ett kilopris, har du väl kommit upp i rymden så är det svårt att byta bana, så du vill gärna komma upp i din egen bana direkt. Flexibiliteten att inte behöva boka en rymdfärd ett år i förväg är av stort militärt intresse. Här ökar intresset också hela tiden, jakten efter mindre satelliter som kan skickas upp på korttidsbasis intensifieras. Det är där gränserna tänjs nu, i hur snabb och flexibel man kan vara, och då tjänar man på det här entreprenöriella tankesättet.”

“Vad man lätt missar är också den militära efterfrågan, och den syns mer än någon annanstans, just tydligt i efterfrågan på flexibiliteten. USA:s försvar har till exempel haft en lika stor rymdbudget som NASA. Men det är många spelare där och de kämpar för att etablera just den här flexibiliteten och kunna skicka upp i rymden när det passar dem själva. Här är framförallt Kina, USA, Ryssland och nu även Indien i framkant. Men det är ju inte enbart i militärt syfte för dessa länder, det finns gott om andra anledningar. Bland annat stärks ju deras så kallade soft powers om de har möjligheten att hjälpa andra länder genom att till exempel förutse naturkatastrofer och delge den informationen. På sätt och vis kan det därför bli relationsbyggande.”

“Men för att ge lite perspektiv” säger Ted ”och kanske sätta de nya satsningarna i relation till historien, så talar man om Space och New Space, med långt högre värderingar på New Space. De äldre spelarna hade mycket statliga intäkter och värderades ungefär till 1:1 mot sin omsättning. Men idag, med de nyare spelarna, ser vi helt andra värderingar. RocketLab har till exempel en omsättning om $200M jämfört med sitt börsvärde som är ca $4,2 miljarder. Det visar ju på det enorma intresset vi ser från investerare idag, hur mycket man är beredd att betala för potentialen. Det gör ju att många projekt har lättare att få in pengar, vilket i sin tur späder på möjligheterna ytterligare för tekniken att utvecklas. Man kan jämföra det med digitaliseringen igen, där många plötsligt började samarbeta och priserna har ju egentligen sjunkit hela tiden. Samma gäller för rymden. Nu kan vi skicka upp tyngre last men till ett billigare pris och då blir det plötsligt väldigt intressant när efterfrågan är så stor som den är.”

Och det är där Pythom kommer in? Vill ni ge oss lite bakgrund kring Pythom, som ni båda investerat i?

“Bakgrundsstoryn med Pythom är spännande.” Öppnar Christer ”Framförallt med tanke på det vi just nämnt om det entreprenöriella tänk som kan ta en så långt trots stora tekniska utmaningar. De två grundarna, Tina och Tom Sjögren, träffades på Handels – så de är alltså inte ingenjörer. Efter examen började de äventyra, de reste över Atlanten och besteg Mount Everest. Deras mest framstående äventyr bestod av att på skidor ta sig först hela vägen till sydpolen, för att därefter göra samma sak och ta sig till Nordpolen. Detta gjorde paret historiskt i och med att de lyckats med bedriften av att nå båda polerna med endast två månaders mellanrum.”

“Under tiden behövde de sponsorer så då utvecklade de till exempel en teknik som gjorde att man kunde kommunicera från toppen av Mount Everest. Så det här tänket av att äventyra och ta sig över barriärer har hela tiden funnits där. Och när de var klara med de större äventyren på jorden började de se sig omkring efter nästa stora steg, så de satte målet mot Mars.”

“Men även om det är en utmaning att ta sig upp för Mount Everest, krävs det lite mer för att ta sig till Mars. De började studera för ungefär 10 år sedan, och efter mycket förberedelser så är de redo att påbörja konstruktionen av den första raketen. De bor och jobbar i Kalifornien, vilket gör att de har nära till en perfekt testmiljö mitt ute i öknen. Men med svensk bakgrund sökte de svenskt kapital, det var så de kom i kontakt med oss.”

“Varför vi båda direkt blev så intresserade av projektet var tack vare hur högt tryck de lyckats åstadkomma i förbränningskammaren.” Påpekar Ted.

“Som äventyrare med mycket naturvana” fortsätter Christer ”finns det två grundläggande fördelar som Tina och Tom tagit med sig. Den första är att man som äventyrare förstår värdet av att behöva ta sig hem. Att komma upp för Mount Everest är en sak, men att ha ork, utrustning och expertis för att ta sig ned är en helt annan. De bygger för att ta sig både dit och hem, och har det liksom inpräntat i sitt tankesätt, vilket sätter stark prägel på hela bolaget. Den andra fördelen är att man som naturnära äventyrare är van att leta efter lösningar i sin omgivning. I ett läge där de behövde öka trycket i förbränningskammaren började de se sig omkring efter naturliga sätt att öka på trycket men med en teknik som skulle fortsätta fungera, om och om igen. Simpelt beskrivet kan vi säga att de tittade på hur hjärtat fungerar, med kamrar, och började sedan gräva i gamla NASA-arkiv för att se om någon tänkt samma tanke förut. Och visst – men för 20 år sedan fanns inte tekniken som vi har idag. Men med 3D-printning har de alltså lyckats ta fram ett “hjärta” med 32 kammare, som i sig ger ett tryck om 10 megapascal. Det är alltså dubbelt mot vad tidigare innovationer lyckats åstadkomma.”

Är denna teknik patenterad?

“Nej. Jag var snabb på att ställa samma fråga.” svarar Christer “och jag blev instinktivt förvånad över svaret. Men man bygger antingen intresse på patent eller kundorder, men för investerare är det viktigare med marknadsbarriärer eller teknikbarriärer. Tina och Tom kom fram till att risken var för stor att hamna i tvist om de inte har staten i ryggen. Det viktigaste är teknik-barriären, alltså hemlig kunskap i detta fall. Men att ta det vidare till patentverket innan man har Astras eller RocketLabs ekonomi är inget de vill göra just nu. För det finns mycket spännande långtidsplaner, och då finns det kanske ingen vidare poäng med att fastna här. De har ritningar och infrastruktur för att ta sig till Mars, och lägger fokus på det. Kanske kan de bli först på Mars!”

Entreprenöriella äventyrare första människorna att ta sig till Mars – det skulle vara en bra rubrik!

“Ja, men jag ska dra en analogi här som kanske känns långsökt men den är viktig.” Svarar Christer.

“När man första gången skulle ta sig över Nordvästpassagen, sjövägen, norr om Kanada och Alaska på ca 1870-talet var det först Storbritannien som gav sig an projektet, med två stora slagskepp och totalt sett 160 man, som alla dog efter att de kört fast i isen. Men sen kom Amundsen, den norske äventyraren, med en liten slup och 7 personer, som alla kom igenom helt oskadda. Så kunde de därefter leda vilken väg man skulle åka. Och det är så äventyrare tänker, smått och smart.”

“Pythom har det där entreprenörstänket, och det är vad som lockar många. Det tänket hjälper dem även se vad som är dyrt, och vart många konkurrenter misslyckats tidigare. Ofta faller det på kostnaderna, att man tar in så mycket kompetens utan att kunna finansiera det. För att lyckas måste man fokusera just på att tänka smått och smart. De har tagit fram en ny teknik som är användbar tack vare 3D-printning, nu ser de hur doktorer och ingenjörer vallfärdar för att komma och jobba med dem.”

“Det som verkligen drar är att de har en plan som är validerad av DARPA (Defence Advanced Research Agency). De brukar köra tävlingar mot startups där de på en viss tid får försöka klara en utmaning mot ett pris på antalet miljoner dollar. Den här gången var det att lyckas skjuta upp en raket på en veckas notis. Ingen lyckades, men Pythom kom till semifinalen och gjorde sig lite av ett namn. Då fick de också nys om hur långt fram i det byråkratiska arbetet som de låg. För det är ett enormt säkerhetsarbete som omringar den här typen av bolag, man kan inte bara skjuta upp raketer hur man vill, utan du måste ha koll på allt runt omkring i och med att det utgör en säkerhetsrisk för så många andra. Och där har Pythom lagt enorm kraft, som de märker i dialog med andra bolag att de inte har samma koll på. De ligger alltså i framkant på två avgörande områden.”

“Utöver allt det här, så lyckades de också med sitt hot-fire-test, där de alltså kom upp i det här höga trycket som vi nämnde tidigare. Och det var ju som ett Eureka-ögonblick för oss, när vi kände att det här verkligen kan fungera. Som investerare, och allra helst i ett rymdprojekt, vet man att saker och ting kan gå fel och det kan sprängas i luften. Titta bara på Elon Musk, hur många gånger han stått på randen till konkurs innan han mirakulöst nog fått rätsida på allt. Men här såg vi validering, svart på vitt, inte bara på ett ställe utan på flera olika. Nästa steg är att visa på att man kan lyfta, därefter ska de ut i rymden.

“Så här finns det alltså väldigt mycket spännande på gång.” säger Ted ”Men för att knyta ihop säcken lite och förtydliga värdet av att kunna skjuta upp både mer vikt, mer flexibelt och göra det snabbare, ligger alltså Pythom i framkant vad gäller möjligheten till att delta i den här utvecklingen och den växande efterfrågan som vi ser.”