Efter att OPEC+ för några veckor sedan meddelade att de inte tänkte höja produktionstakten mer än de förutbestämda 400,000 fat per dag månatligen steg oljepriserna kraftigt. Eftersom beskedet kom i anslutning till att USA publikt bett om högre tempo i produktionen för att hålla nere priserna, blottade det lägets allvar.
Situationen grundar sig i effekterna av covid, samt den kraftiga återhämtning vi nu på ett globalt plan befinner oss i. Att världen i princip helt stängde ned under det initiala skedet av smittspridningen resulterade i en näst intill obefintlig efterfrågan på olja.
Stundvis såg vi negativa oljepriser, då oljekällor och pumpar genererade olja men inga köpare fanns till hands och inget förvaringsutrymme existerade. Den djärve kunde då åka dit med sin lastbil eller hyra ett fartyg och ta betalt för att hämta oljan.
Det omvända läget slog till med kraft när vaccinet annonserades och man på allvar förstod att det fanns ett post-covid att vänta. Flyg- och hotellbranschen fick sig en skjuts uppåt på aktiemarknaderna och oljepriserna har återhämtat sig stadigt under året.
Men när krisen var som värst och med den brist på efterfrågan som faktiskt existerade var det många oljeproducenter som gick under. OPEC gjorde också vad de kunde för att hålla priset intakt, vilket i sin tur innebar att man drastiskt minskade produktionen – och där bestämde sig för att hålla den nedskruvad för en bestämd tid framåt.
På statlig nivå skjutsade man ut alla tänkbara stöd och från centralbanker injicerades det in pengar i systemet i en takt som saknar en historisk motsvarighet. Väldigt många människor drabbades på ett eller annat sätt negativt av covid men av de som redan tidigare kunde betraktas som kapitalägare, har många fått det ekonomiskt bättre.
Och med en stundande återhämtning som fått raketbränsle av stimulanser, finns både ett uppdämt behov av att resa men också en kraftfull betalningsförmåga generellt.
Utöver detta finns det dessutom ytterligare påverkande faktorer. Kalla vintrar och varma somrar samt bristande energiförsörjning tack vare dåligt klimat för vindkraftverk. Vi ser också bristfälliga investeringar i mer pålitliga energikällor och en allmänt uttalad målsättning om att begränsa den så kallade smutsiga energiförsörjningen med kol, gas och olja.
Men situationens allvar är tyvärr tyngre än vad det vid första anblick förefaller. För anledningen till att man från USA:s sida publikt bad om högre produktionstakt från OPEC+, är inte bara för att man vill charma sina väljare med billigare bensin – istället grundar det sig mycket i en underliggande rädsla för att man faktiskt ställt till det för sig själv på ett makroekonomiskt plan.
I och att man på bred front stängde ned ekonomier men samtidigt tryckte pengar, har vi delvis på grund av detta sett en kraftigt stigande inflation. Något man från centralbanker kommunicerat sig ha god kontroll över, samt bedömt vara övergående – men som trots detta ändå tycks lura i vassen och kunna ta både form och kraft och därefter ofrånkomligen leva sitt eget obehagliga liv.
Samma fenomen spiller över till oljepriserna, som stiger tack vare ett överutbud av pengar och efterfrågan, men underutbud av olja. Och eftersom oljan är en insatsvara till en stor del av produktionen, riskerar detta att snabbt styra över till riktig inflation i samhällsekonomin, ett stigande konsumentprisindex.
Att man på statlig nivå manar på för att öka produktionen av den annars kommunicerade smutsiga oljan, som sargar och förstör och enligt samma styrande organ tycks vara roten till mycket ont, kan nog ha en del att göra med den rädsla som förefaller existera för att man på ett eller annat sätt håller på att tappa kontrollen för prisökningarna.
Kanske har man genom vad som ämnades vara goda gärningar, lyckats skapa sitt monster som så småningom förgör en, och försöker därför än en gång agera förebyggande. Eller så värnar man bara om den amerikanska konsumenten.
Oavsett har olja och gas lyckats prestera väl i ett marknadsklimat som annars gått i ett annat tonläge, Goldman menar på att oljan ska till $90 innan årsskiftet och gaspriserna stabiliseras först när Putin öppnar för att stötta med högre utbud.
Politiker i väst har i åratal pratat om hur koldioxidintensiv energiproduktion ska upphöra att existera, men monstret inflation med tendens att sarga och snedvrida förefaller sätta käppar i hjulet.
